Cairnterrier

Historik

Cairnterrier härstammar från den skotska ön Skye där de små raggiga hundarna arbetade på bondgårdarna med att hålla efter råttor, grävling, utter, räv och andra smådjur. Rasen kallades först korthårig skyeterrier. År 1910 erkändes den av engelska kennelklubben som egen ras med namnet cairnterrier. Cairn betyder stenröse och namnet kommer av hundens uppgift att jaga ut uttrar som gömde sig i stenhögar vid havet. År 1924 importerades de första cairnterrierna till Sverige.

Användningsområde

Rasen är en arbetande terrier, som ska kunna traska omkring i bergen en hel dag utan att bli uttröttad. En typisk cairn tar livet med en klackspark och har alltid något på gång. Den är envis, uthållig, full av idéer och ibland med ett hetsigt temperament. Egenskaper som kommer väl till pass i ett grävlingsgryt. Numera är cairnterriern oftast sällskapshund men en typisk cairn har kvar sin ursprungliga karaktär och är en utmärkt allroundhund. Den är otroligt duktig på spår, showig på utställning och snabb och pigg på agility.

Hälsa

Cairnterrier är fortfarande en sund och frisk ras.

Egenskaper / Mentalitet

Rasen är aktiv, modig och tålig. Den är robust, orädd till sin läggning och uppträder självsäkert men inte aggressivt. Den är nyfiken, självständig, kvick och alert. Rasen kräver en lagom dos av stimulans och motion. En cairnterrier är mycket social och har därmed en stark flockkänsla. Det gör att den, rätt uppfostrad, har mycket lätt att umgås med andra hundar och människor. Den trivs varhelst den känner sig väl omhändertagen.

Storlek och utseende

Cairnterrier är en av de mest ursprungliga terrierraserna och ska ha ett naturligt raggigt utseende. Mankhöjden är ca 28–31 cm, vikten i proportion till höjden är ca 6-7,5 kg. Den har en raggig och sträv päls som tål alla väder. Den kan vara cremefärgad, vetefärgad, röd, grå eller nästan svart. Brindle i dessa färger förekommer. Det är mycket typiskt med mörkare färg på öronen och runt nospartiet.

Pälsvård

Pälsen är sträv och oöm. Rätt skött hårar den inte mycket. Hunden bör trimmas 2–4 gånger om året, beroende på pälskvalitet. Trimning innebär att man rycker bort gammal päls. Klippning är inte att rekommendera då det förstör pälsens vattenavvisande förmåga. I övrigt är kamning ett par gånger i veckan det enda som behövs för att hålla pälsen fräsch. Genom att plocka öronkanterna rena från hår och klippa runt tassarna ger den ett välvårdat intryck.

Övrigt

För den aktive hundägaren som är beredd att satsa mycket på aktivitet för både kropp och själ är den ett utmärkt val. Vill man hellre leva ett stillsamt liv med sin hund i soffan bör man välja en annan ras. I fel händer kan rasen bli skällig och stökig. I rätt händer är den en underbar liten kompis, en glad, tillgiven och orädd följeslagare som hänger med på allt. Rasen är mycket social och tycker om en stor familj. I skog och mark trivs cairnterriern allra bäst.